Om boken: år / I denna volym "Homo sacer" gör Giorgio Agamben ett ambitiöst försök att analysera den dubbla genealogin: verklighetens ontologier och etiken för plikt, som de utvecklades i västerländska historietankar. Den första kritiserades av Heidegger, den andra av Schopenhauer och Nietzsche; i sin studie förlitar sig Agamben inte bara på dem, utan försöker korrigera och komplettera deras argumentation. Därmed visar han att en central roll i utvecklingen av båda paradigm spelas av den kristna gudstjänsten med dess mycket speciella förståelse för handling och effektivitet, samt begreppet "plikt", som kom in i det kristna liturgiska tänkandet från den stoiska etik som utvecklades. av Cicero. På grund av sådana förutsättningar befinner sig ontologi och etik i slutändan sammankopplade i en enda cirkel, som nu motsvarar ett speciellt ämne, bokstavligen dömt att effektivt utföra handlingar som inte tillhör honom. Detta koncept och dess konsekvenser, som Agamben visar, påverkar aktivt politikens sfär ända fram till våra dagar..